Om tvång, påhopp och glädjande besked
Men eftersom det stod mitt gamla arbetes namn på displayen, där jag trivdes så bra så svarade jag. Det var chefen. Som sa att jag var välkommen tillbaka. Jag sa: åh, tack så jätte, jätte, jätte mycket. Sex månaders provanställning är det förståss trots att jag varit där innan. Men så är ju reglerna.
Min chef där jag är nu sa inte så mkt, när jag klev in 40 minuter senare för att säga upp mig, mer än ett Jaha. ja det var väl kul. Du trivdes ju där.
Sen sa han inget mer.
Jag blev återigen påhoppad i Måndags. Det var en som ondgjorde sig över att alla inte följde de regler och rutiner som fanns vid frukost. Kan du ge något exempel frågade jag. Då svarade hon att våra barn på vår avd (inte hennes) minsann inte åt pålägg på smörgåsarna i fall de inte ville. Grönsaker och så. Ja sa att det inte stämnde att våra barn visst åt både pålägg och grönsaker. (Vi brukar ofta som avslutning på frukosten länsa grönsakskålen) Då svarade hon pionröd i ansiktet: Du sitter och ljuger mig rakt upp i ansiktet.
Nej det gör jag verkligen inte svarade jag. ( Jag vet, DUMT inte försvara sig!!)
Jo det gör du ju svarade hon ännu argare, Rakt upp i ansiktet ljuger du!
Okej sa jag. Då gör jag väl det. Då ljuger jag.
Min avd kollega förklarade för den arga kollegan a t våra barn alltid åt grönsaker men att de får ta själva av maten. Att vi inte lägger upp till dem. De får ta själva. (Och till och med dricka under det att de äter och inte efter maten, men det är tydligen också förbjudet, de dricker ju sig mätta då!)
Jamen tar de av allt då?
(Det är det viktigaste tydligen på detta stället, det snart gamla, att de TAR AV ALLT!!!!)
-Vi tvingar inte, ( Min kollegas svenska är inte så bra alltid så i bland är det bra att de missförstår henne) De tar av allt, de tar majs, och tomaten. De tar av salladen. De äter. Vi tvingar inte. Vi jobbar med demokrati
Vi låter alltså barnen på vår avd ta själva av maten, och det de tar skall de äta upp. Hoppar de över en böna eller två ur salladen eller skippar sparrisen så gör vi ingen stor sak av det. Vi låter det vara. Men eftersom min kollegas svenska inte är den bästa så lät det som om de tar av allt)
Vi har ett barn på min avd som verkligen avskyr tre saker: Hårdost, mjukost och Ketchup. Mellan jämna och ojämna mellanrum ger vi henne en liten bit eller en liten klick av dessa ting när det så serveras. För att hon skall få smaka av det. Men vi plågar inte barnet varenda gång det är hårdost och tvingar barnet att äta en hel ostskiva. Det lär barnet sig ingenting på. I alla fall inte att gilla hårdost. Barnet får ju i stället panik när det sätts fram på bordet.
Kollegan bad mig senare om ursäkt, även om hon stod för det hon sa (Hm) och att hon låtit sig påverkas av en annans syn på mig...
Det skall bli skönt....32 dagar kvar. Sen är jag fri. Och slipper tvinga barn. Och slipper militärakademin. Och som det så fint heter Att vägleda barnen, ( Vilket mer elle rmindre enligt mig är att tillrättavisa och styra ungarna i allt det gör och säger. Precis allt)
jag stack till mitt gamla ställe i dag efter jobbet för att skriva på kontrakt och så. En av mina kollegor frågade om jag hört ngt av chefen och jag sa att jag var där för att skriva under mitt kontrakt. Då blev hon alldeles stilla. Röd, och sen tårögd och sen ett fånigt glatt leende och en jättekram!
Mina gamla ungar, som då var 2-3 och nu är i fem års åldern kramade om mig allihopa, flera gånger, (de vet dock ännu inte att jag skall börja där än)
Mina nygamla avdelningskollegor kramade om mig jättelänge och såg glada ut och bjöd mig att sitta ner och äta mellanmål med dem och barnen.
Och se där i ligger skillnaden:
Det var hamburgare med ketshup och ost. Och här frågade man barnen:
Villd u ha ost på din hamburgare?
Vill du ha ketshup på din hamburgare?
Och barnen fick bestämma helt själv vad de ville ha. Inget tvång.
En liten kille började snacka med mig utav bara den.
32 dagar kvar...
Pust
Kommentarer:
4
turmalin:
Så bra!!
skriven
Ett jättegrattis till dig!