tankar från det privata
Jag har svårt att bli kär. Den klickar liksom inte till. Attraktionen befinner sig liksom på behörigt avstånd. Förutom den redan nämnda gången. Men som sagt det gick åt fanderns redan innan det började.
Sen vet jag liksom inte heller var jag står. Faktiskt. Jag har funderat på det är. Massor. Fram och tillbaka. Tillbaka och fram. Och jag kommer bara fram till ett enda svar: Jag vet inte.
Killar: Jag har blivit förtjust i pojkar. Jag har fått bilder av tjejkompisar över grabbar med biceps och sexpack och allt vad det heter. Och tjejerna har dreglat. Men jag har stått som ett Jaha...han var väl söt. Men inget mer. Inget pirr liksom. Inget "Mums den med hallonsylt på"
Den enda gången en kille har fått mig att pirra var ovan nämnda kille...han med den uteblivna kyssen. Och då pirrade det när jag såg honom vid ett fruktstånd plockandes avocado. Fullt påklädd.
Tjejer: Jag vet inte. Jag tror att jag blivit förtjust i flickor. Och jag kan tycka att kvinnokroppen är vackrare än manskroppen. Faktiskt. Fantiserar jag...det gör väl alla...är det en tjej jag famtiserar om.
Det som gör mig så osäker är att eftersom jag är lite skrajsen för det där med ett+fem...så vet jag liksom inte om tankarna på kvinns är ett sätt att smita undan bara...
Ja vad skall man säga? man vill ju liksom ha ett svar...så man vet åt vilket håll man skall titta. För jag vet inte om det är någon idé att titta alls. jag är ju inte den snyggste och sexigaste och mest erotiska pinglan som vandrat på denna jord.
Jag behöver tid...trygghet...och tillit....och en och en annan kram.