Möten
I bland blir man sådär glad. Lycklig på något sätt. Livet har blivit lite mer spännande. Intressant. Denna vecka har jag mött två personer. Inte säkert att jag möter dem igen. Men två glada entusiaster, var och en på sitt håll.
Jag gick in i en affär, pennaffär. Eller rättare sagt RESEROVAR pennaffär. Jag gillar de pennorna, Jag skrev med sådana i skolan. (Jag är ju waldorfunge) Dessutom är de mer miljövänliga än vanliga pennor, Nåja i denna affär stod en man. Affärerns ägare. Jag höll inte på att komma därifrån. Han berättade och berättade om sina pennor. Om olika pennors egenskaper. Om guldspetsar och om bläckets inverkan på reserovarpennor. Svart bläck tex fräter till slut sönder pennan. Brunt bläck är snyggast tyckte han. Där fanns pennor från 30-40- 50-60-70 talet. Renoverade och putsade. Där fanns nyare reserovarpennor. Prisklasserna varierade från 300 kr upp till flera tusen...
En sann entusiast. Det är roligt med eldsjälar. De har en förmåga att smitta folk med sitt glödande intresse. Tänk om alla lärare var sådana. Vilka lektioner det hade blivit!
I går lyxade jag till det och tog taxi till Lund, Det kostade mig 300:- men jag hade bråttom. Tågen stod absolut blixtstill på grund av datorhaveri eller något. Och bussen orkade jag inte sitta på. Och hade inte heller tid,
taxin kördes av en ung invandrarkille. Knappt torr bakom öronen än. 24 år gammal och redan 3-barns far. Det äldsta barnet var i 6 årsåldern. 10 barn ville han ha. Och berättade entusiastiskt om sina barn och hur han i ungdomligt oförstånd (min tolkning/åsikt) köpt en plattTV för 200.000 till ett av sina barn. (Tokigt som tusan) Men han riktigt lös när han berättade om sin fru som läste till tandläkare och hur han önskade att öppna en egen elektronikaffär. Han ville flytta till Göteborg där möjligheterna var större än Malmö, som han tyckte blivit alltmer stökigt och bråkigt och segregerat.
Det är de där stunderna som gör live värt att leva. Och som gör att jag inte skulle klara mig utan att leva. (Hrm) men de är de där möterna där två helt främmande människor möts. Samtalar. Det uppstår något. En kort kommunikation utan fördomar och friktioner. Man möts helt enkelt. Och det är då man ändå får ett hopp om mänskligheten. Den ahr så stora möjligheter. Bara vi tillåter oss att möta varandra. I stället för att armbåga oss fram, fräsa och spotta, himla med ögonen och kasta kring oss förhastade ord och elaka sarkasmer. och slänga bomber i huvudet på varandra
Kommentarer:
2
Konstanze:
Måsse:ja definitivt frisörer. Och massörer. Fast där undrar jag om de inet på pin kiv trycker extra hårt på en triggerpunkt precis när de ställt en fråga.
skriven
Håller verkligen med. Och många gånger verkar det som att det är i mötet med taxichaufförer som detta uppstår. Dom är många gånger jäkligt öppna med sitt privata och verkar inte ha problem med att man öppnar sig tillbaka. Frisörer är väl också lite sådana?