Fysisk teater
(Bilden har knappast något med texten att göra. men är tagen av mig i Riga i somras på teaterfestivalens sista dag. Just denna föreställning var kanske lite fysisk ändå)
Just nu sitter jag i soffan. Jag har ont i varenda muskel i kroppen. Jag är trött så att ögonen går i kors. Jag skall snart ge mig av ut i köket för att fixa lite käk. Men mest av allt skulle jag önska att någon fixade det åt mig. Och gav mig massage. Med en god doftande olja. Jag har arbetat fysiskt med kroppen hela helgen. Burit en kvinna på min rygg. (Betänk att jag är ca 150 cm lång och väger ungefär 41-42 kg) Rep-uppstartet för Änglasyn har alltså gått av stapeln. Och eftersom Teater_apa är en grupp på Lilla Teatern som ägnar sig mycket åt fysiska uttryck inom teatern så har det också blivit en helg i detta uttryck.
Lördagen började med grunderna inom den sk Kontaktimprovisationen. Det börjar enkelt. Stå rakt upp och båda fötterna väl förankrade i marken. Bli uppmärksam på impulserna/rycken i kroppen. Fullfölj dem. Upp och på golvet Spiraler ner. Handstående. Snabbt. Långsamt. Efter en stund så övergick övningen till att vi två och två fick göra
avslappningsövning på varandra. Efter det så fick en av oss ligga helt lealös pågolvet medan den andre baxade runt på en. Flyttade, lyfte osv. Mer och mer fick man sedan lägga till medföljsamhet. Det blir som en sorts dans till slut. Vi provade olika rulltekniker på varandra där vi rullade på varandra. "Föll" till golvet med varandra osv. Det är en väldigt fysisk och intim improvisation. Då man ofta ärböcken mot bäcken för tyngdlagens skull. Efter ett tag glömmer man bort att många positioner man hamnar i är mer eller mindre mkt intima. I bland mkt intima. Man blir till en gemensam kropp som rör sig.
I dag fortsatte vi med samma sak. Men det var mkt mer oj och aj och stön, eftersom de flesta av oss hade ont i våra muskler och knappt kunde röra på oss.
Eftersom Änglasyn handlar om ett krig. Och den lilla människan arbetade vi också med att hitta utsattheten. En övning som jag tyckte mkt om var "Det stormande havet" Två personer skall försöka nå fram till varandra i ett hav som stormar. Ens liv hänger på det. Båten är sjunken. Och man måste verkligen komma fram till varandra. man ställer sig i varsin ände i rummet och två-tre personer skall med varje medel hindra en att komma fram. Det blir en väldigt fysisk övning och man kämpar verkligen med varenda muskel i hela kroppen. Ett tag hade jag två stycken som i varsit brottargrepp försökte dra mig tillbaka. Jag lovar, man använder alla muskler man har, tar rösten till hjälp (I alla fall jag ) man kämparsom en gnu. När man äntligen når varandras händer så ärman helt slut. Men oj vad den klamrade kramen känns skön....
En väldigt skön övning....men man kommer nog ha ett och annat blåmärke i morgon..
Det som är skönt är att i teatergruppen är det ingen som bryr sig det minsta om att jag har ett ben som är knas utan jag får kämpa lika hårt som de andra. De kanske frågar en gång : Är det ok...och är det det så ger de mig inte en lugn stund.
Men i morgon lär jag knappt komma upp ur sängen....
Jag vill ha massage...jag vill ha mat NU