Favoritdikt
När jag var liten så läste mamma dikter för mig. precis som hon läste skönlitteratur som Fogelström, Tolkien, Moberg mfl.
Jag är ingen storätare av just dikter men den här gillar jag.
En gång för drygt 3 år sedan var jag på personalfest på ngn turbåt. Man åkte båt och käka mat. Eftersom det var fler som också gjorde det från andra arbeten så blev stämmningen hög hos vissa bord på båten. Gällivarehäng och fulla som drägg. (Vi var väldigt städade)
Vid ankomsten hem så stod där en man vid utgången: En rätt storvuxen man. Både till längd och vikt.
Han tittade på mig och lade huvudet på sne och sa:
- Du var den sötaste lilla kvinna jag någonsin har sätt. Så liten...
av någon anledning kom jag direkt till att associera till Frödings dikt här nedan:
Det lider allt emot kvälls nu,
och det är allt mörk svart natt snart,
jag skulle allt dra till fjälls nu,
men här i daln är det allt bra rart.
På fjällets vidd där all storm snor
är det så ödsligt och tomt och kallt,
det är så trevsamt där folk bor,
och i en dal är så skönt grönt allt.
Och tänk den fagra prinsessan,
som gick förbi här i jåns
och hade lengult om hjässan,
hon vore allt mat för måns.
Det andra småbyket viker
och pekar finger från långt tryggt håll,
det flyr ur vägen och skriker:
tvi vale för stort styggt troll!
Men hon var vänögd och mildögd
och såg milt på mig, gamle klumpkloss.
fast jag är ondögd och vildögd
och allt vänt flyktar bort från oss.
Jag ville klapp’na och kyss’na,
fast jag har allt en för ful trut,
jag ville vagg’na och vyss’na
och säga: tu lu, lilla sötsnut!
Och i en säck vill jag stopp’na
och ta’na med hem till julmat,
och se’n så äter jag opp’na,
fint lagad på guldfat.
Men hum, hum, jag är allt bra dum,
vem skulle sen titta milt och gott,
en tocken dumjöns jag är, hum, hum,
ett tocke dumt huvud jag fått.
Det kristenbarnet får vara,
för vi troll, vi är troll, vi,
och äta opp’na, den rara,
kan en väl knappt låta bli.
Men nog så vill en väl gråta,
när en är ensam och ond och dum,
fast litet lär det väl båta,
jag får väl allt drumla hem nu, hum, hum.
Kommentarer:
2
"Konstanze":
:) Absolut! Men i bland är det jag som känner mig som det missanpassade trollet. Trots att jag inte har vare sig längd, vikt eller gällivarehäng!
3
Kupka:
Ett gammalt bergtroll. Min favoritdikt när jag var liten. Min mamma läste också Frödings dikter för mig. En annan favorit var "Våran prost är rund som en ost"
skriven
Mycket väl fångat och jag kan mycket väl se att det passade i situationen med dräggfull gubbe med gällivarehäng.