Första klass genom ett landskap av nyanser av vitt och en tjattrande tant
Tanten, jag ser henne inte från platsen jag sitter på. Men jag hör henne. Hon har pratat oavbrutligt sedan vi lämnade Stockholm. Hon låter som en tjänstetant. I någon kommunal funktion. Hon pratar och pratar. Hennes röst är inte vass eller så. Utan så där myndighetsaktigt vänlig. Jag blir trött på den. Jag vill be henne hålla tyst. Hon är den enda som hörs i första klass där jag sitter. Jag kan snart inte ignorera rösten. Den tränger in utan att jag kan hindra den.
Vi tillhör då en tidigare civilisation....alltså de de...de e svårt"
NTO IGNTO var skilda, slagit samman...de e ju..det var ju liksom,så det är ju klart att det låg...då fanns det ju arbetade människor...ungdomar....eh. Såna som...klara sig....möjligheter....erkännande...
finns inte den kategorin...det alliansen gör är att jobba på...
Fan, kan hon inte bara hålla käften?