Abstinensen



En inte helt vacker bild på mig. Jag börjar få för många rynkor!!!!
I dag infann sig den stora vakuumbubblan som alltid medföljer en produktion. Man undar: Vad hände? Var jag med? När hände det? Så är det alltid. När sista scenen filmats, sista scenografin från teaterscenen burits bort så är det som om den värld man befunnit sig i under de dagar/månader inte längre existerar. Har aldrig existerat. Det är som om en dörr stängts till en värld som inte längre existerar.

Abstinensen infinner sig.

Det stora vakuumet. Tomheten. Den är faktiskt inte speciellt rolig att ha och göra med. Man genomgår en liten skiljsmässa varje gång. Skiljsmässa från den fiktiva värld man ingått i. Från de medmänniskor som varit med och skapat den. Vissa blir vänner för livet. Andra ser man aldrig mer.

Det är då jakten börjar. Jakten på ett nytt projekt. Hittar man inget ser man till att skapa ett. Det är ett behov. Ett beroende.

Man kan inte vänta 3 månader, 4 månader eller 6 månader innan man sätter i gång med nästa projekt. Den väntan är för lång. Det är tur att man har medberoende vänner så man kan göra något i hop i väntan på nästa stora produktion.

Det är då man funderar....det där manuset som jags krev om djävulen och Gud....funkar det som gatuteater tro?

Kommentera här: