Trolldans

 
 
 
 
Hur och om ocg med vilka medel man återhämtar sig efter en cellgiftsbehandling är helt individuellt det också. Men något vi alla nog bär tillsammans är trollen. En huvudvärk är inte längre huvudvärk. Ont i ryggen och tankarna far i väg. Känner jag inte lite åt lungorna till. Det som tidigare existerade som en del av livet och noterades i periferin är man ytterst medveten om. På gott och ont. Oron kommer finnas där i många år till. Oron att det inte är en vanlig huvudvärk utan att det är Mr C som fått för sig att slå ner sina boålar igen.

Kroppen är sliten. Det märker man. Tanken på att springa förblir en tanke. Man är stelare än en pinne när man suttit en stund och det tar en stund innan man kommer igång. Jag har börjat träna smått. Simma. Lugnt och stilla. ett par gånger i veckan. Strechar så gott man kan. Kroppen får ta den tid den vill. Vi ska ju hänga i massor av år till har jag tänkt. Massor.

Kommentera här: