Fungerade väl sisådär. Dialogen lät lite stolpig och i bland lite fånig. Förlåt mig Christina Gottfridsson, jag är annars en stor beundrare av dina sceniska draman du skriver ihop.
Musiken var välkänd, en upp-poppad Carmen, lite skränigare eftersom allt hördes gnom mikrofoner/högtalare.
Men att göra Carmen som en musikal är inte helt lyckad. Det blir för trivsam och glättig. vad gäller Gladys Pilar så kan damen sjunga, ingen tvekan om det. MEN Carmen skall sjungas av en operasångerska. Mycket går förlorat i känslan när den inte sjungs med en sådan röst...
Så summa sumarum...Carmen gör sig bättre som Opera i alla fall om det är Georg Bizet som skrivit musiken.
Jag skäms och tycker att jag är en usel människa. De kanske har rätt där på jobbet i Hjärup. Visst har jag fräst till i bland. När något inte har stämt. Men man är väl inte mer än en människa. Men att bli uppsagd för det. Jag har ju inte hotat någon. Inte stulit något. Jag har inte varit borta från jobbet. Jag har utfört det jag ska.
De sa att droppen var när två föräldrar klagat: Den ena vad jag skrivit i en kontaktbok. Men där försvarade jag mig. Där sa jag som det var. Att jag bara gjort vad jag blivit tillsagd att göra, eller instruerad; Och att jag alltid visat mina kollegor vad jag skrev i boken innan den lades ner i ryggsäcken. Och fått deras godkännande. Då säger chefen att det sa hon ocks till mamman, att hon försvarade mig där. Men varför tar då hon då upp det? Den andra situationen var något bemötande. Jag undrade var och när det hade varit. Men det ville hon inte säga. Har man inte rätt att veta vad/vem och vilken situation det gäller?
Men jag, kom jag på i dag, också haft föräldrar som sagt att deras barn älskar mig. Att de vill att jag skall följa deras barn in i förskoleklassen.
Hela den här historien började redan tre veckor in på min anställning. Jag var uppbackad av mina gamla kollegor och entusiastisk. Jag gick kanske lite fort fram. Men kommer man från ett ställe med hög kvalité och kvantité så vill man ju dela med sig av detta till det nya stället. Det har jag bett om ursäkt för. Och skärpte mig. Tog flera steg tillbaka. På mitt förra ställe drämde man näveni bordet och så var det bra med det. Inget tjafs. Rensa luften på två minuter. Inget tjafs hos chefen.
Andra gången jag fick det hett om öronen var när jag hade ett medarbetarsamtal, jag fick höra att det kommit in klagomål från en kollega angående mig. Hur jag sade saker och ting, att jag varit tvär. Vem ville hon inte säga.
Jag skärpte mig, var nogrann med att säga godmorgon osv.
Nu fick jag höra att jag fått flera klagomål från oberoende kollegor. Återigen ville hon inte säga vem det var. Min kollega på min avdelning sa att det inte avr hon. Men hon hade blivit ledsen en gång när hon frågade om jag ville ta samlingen. Jag ville verkligen inte, jag hade tagit det väldigt mycket den senaste tiden och hade huvudvärk. hon höll på att tappa rösten, så jag sa lite tvär kanske, att okej då tar jag den då. Hon hade tydligen blivit ledsen då. Och när hon höll på att duka så kom det in en kollega från andra avdelningen och hon berättade för henne varför hon var ledsen. (Jag visste inte att hon blev ledsen, hon var ju i ett annat rum) Kollegan från den andra avdelningen skvallrade för chefen...
Så det känns som om de har haft Ögonen på mig och blivit ombedda att rapportera minsta lilla grej/dispyt til henne.
Jag kanske inte är helt oskyldig, men inte heller den ende skyldige
De säger att jag är helt förändrad när chefen är där och när hon inte är där. Chefen sade att hon valde att gå in och arbeta på min avdelning för att komma mig närmare. Men vad tusan, det är klart att man blir förändrad när man är två på 18 i stället för 3 på 18. När man är två kan man inte arbeta med sina teman eller grupper. Då är det stressad förvaring. Chefen säger att jag inte släppt folk inpå mig. jag vet inte vad hon menar med det.
I går var det en hemsk dag, jag satt inne hos chefen och rektorn i 45 minuter och fick allt dettta i ansiktet, och hur besvikna chefen var. Att hon hade hoppats på mer. (Det har jag också gjort på det stället) Sen sade hon att det gällde verklige att lägga korten på bordet och upp till bevis...så jag trodde att det var lugnt. Det var det inte. Alla kollegor kallades in en efter en och de fick berätta sina versioner om mig. Tydligen.
Sen kallades jag in igen och fick höra att jag inte fick vara kvar.
Idag var det hemskt att vara på jobbet. Övermåttan hemskt. Jag höll på att falla i gråt vid tre tillfällen. Min avd kollega var jättefin och stöttande. Den ena damen från andra avdelningen sa inte mycket till mig alls.
Ni som känner mig...är jag verkligen så hemsk?
Chefen sa...
-Jaha sa jag. Hur gör jag nu? Vad händer med min lön och semestern? Jag har aldrig fått sparken innan.
- Men sa Chefen, det här är inte sparken det här är din provanställning som går ut.
Då kan man ju undra vari skillnaden ligger?'
det hade onekligen varit skönare om jag gått till chefen och sagt: Det här funkar inte för mig jag säger upp mig. Jag har fått tjänst på ett annat ställe.
Dessutom var jag hos tandläkaren i dag. 3300:- kommer det att kosta. ROTFYLLNING bland annat.
Ledsen och ynklig är jag. Och skäms gör jag. Att få veta att man tydligen beter sig illa enligt vissa är inte roligt, det är för bedrövligt. Men det kan inte enbart vara mitt fel.
Sparken eller vad?
Förr-förra gången jag bearbetade ett manus så var det i Toscana. I Italien. Hemma hos regissörens Mamma. Jag hälsade på regissören, hans fru och hans mamma under tio dagar. På dagarna bad, marmorberg och på kvällarna god mat och manusbearbetning.
I kväll skall jag hem till MG, det är vi som skall göra den där pjäsen om krismötet mellan Gd och Djävulen. Tre sidor har jag pillat ihop. I kväll hoppas ja att vi tillsammans kan pilla ihop fler.
Men det är skillnad på ett toscanskt Italien med slösande soml och varmt hav mot ett regnigt och blåsigt och grått malmö....Lite i alla fall.
Kattskrället hoppade ut genom fönstret i går, efter det att hon hörde en annan katt vråla. Katten på gården måste sagt något oerhört kränkande, för det tog ca två sekunder för Sara att springa genom lägenheten, ut genom fönstret och råka i slagsmål med den andra katten. Sara hatar annars att gå ut. Att gå ut är av ondo. Men arga katter får rivet skinn. Sara haltade hela kvällen på sitt ena ben, och morrande/fräste så fort jag ens såg åt hennes sida.
I dag spann hon dock lite när jag klappade henne. Men jag har inte sett henne gå än...
Manusarbete
Så nu är det gjort. Nu har jag sökt tjänst på två andra förskolor. Men det enda vilkoret för att jag kan ta det är att det utmynnar i en fast tjänst och att det är heltid. Helst vill jag ha samma lön som jag har nu. Men det kan nog bli svårt. Tyvärr vägrade min ansökan låta sig skickas till en av förskolorna. inte på ngn av adresserna: Får ringa och fråga i morgon om jag kan göra det som man gjorde på medeltiden, dvs med snigelpost.
Jag borde skriva något annat i dag, något som är mer intressant och mer kulturellt. Men jag kommer inte på något. Överhuvudtaget. Kattskapet har pissat i soffan igen. Det lär hon göra tills hon dör verkar det som. Snacka om långsint.
Nu skall jag läsa larson, dricka coca-cola och inte titta på allsång på skansen, Det blir snarare Morden i Midsomer.
Appropå Skansen. Nära Värnhem i Malmö där jag bor finns det ett bostadsområde som är kringgärdart av höga murar, grinddörrar och porttelefoner, Kvarteret där bostadsområdet ligger i heter Skansen. Det tycker jag är kul
Och ja...jag vet...jag har trög och torr humor...varför skulle jag annars läsa Larson?
Er
Tom-i -bollen- och -inspirationslöse- teaterfjant
kattfan
Det sägs att varje framgångssaga har ett slut. Även om det är tråkigt och man vill att det skall fortsätta i all evighet, så har det ett slut.
Teater Terrier i Malmö startade för ca sju år sedan av fyra klasskamrater från scenskolan i samma stad. under sju år gav det oss föreställningar som brände, gjorde ont, men som SA något, betydde något. Teater Terrier lade sig i. När instutionsteatrarna gick på slentrian och kämpade febrilt med att få eld och fart i sina föreställningar men misslyckades ofta, lyckades Teater Terrier mest hela tiden med sina uppsättningar. Jag har sett tre föreställningar i mittliv där jag gått ut från salongen på darrande ben och skakande händer. Teater Terriers uppsättning "Jag skulle ha ropat för länge sedan" är en av de föreställningar. Jag undervisade just då i Teaterhistoria och släpade iväg mina elever till den föreställningen, i pausen säger en av eleverna att Det svåra och jobbiga med teater det är att det inte finns någon fjärrkontroll, man kan inte zappa eller stänga av när det blir fr jobbigt.
Teater Terrier gjorde jobbiga föreställningar om jobbiga ämnen, men ack så viktiga.
När sedan en av teaterns skådespelerskor Monicka Wilderoth ( den bästa monologhållerskan jag någonsin sett och hört, hon är makalös och har en röst och textkänsla som man aldrig får nog av) gav sig iväg från teatern, anande jag i mitt stilla sinne, att kanske även Teater Terrier kommer att gå sin väg till slut. men åren gick och Teater Terrier fortsatte att leverera fenomenala och bra föreställningar. ( undret med teater Terrier var att alla deras föreställningar aldrig gick under betyget bra)
Men så häromdagen stod det i tidningen att Teater Terrier bara blir Terrier i och med att de flesta lämnar tetern och söker sig till andra tiljor. Dock blir Anders Carlsson kvar och leder Terrier in på nya fräcka och givande äventyr.
Lycka Till Terrier!
och tack för allt Teater Terrier...
Börja med början sa kungen högst allvarligt. Och fortsätt sedan tills du kommer till slutet. Sluta där.
Teater Terrier är död...
Jag har inte sett den än. Ronnys iscensättning av Carmen. Med Gladys Pilar i rollen som Carmen. Musiken skall fortfarande vara Bizets, men i stället för opera görs den om till en musikal. Jag är skeptisk. Carmen som musikal känns lite blodfattigt. Lite tunt. Om musiken hade skrivits om, av en annan kompositör, hade det varit lättare att inte vara skeptisk. Men jag tror att man kan komma att sakna operarösterna. Eftersom musiken lär vara den samma som i operan.
Jag har inte lyssnat så mycket på Gladys. Allt jag vet är att hon varit med i melodifestivalen. Och lika lite som operasångaren Loa Falkman passade som melodifestivalsångare, lika lite tror jag att Gladys passar som sångare i operornas opera kvinnorroll
Lite som att höra Christer Sjögren riva av en hårdrocklåt.
Sen kan man undra varför man sätter upp Carmen på Pildammsteatern igen, den spelades förra året SOM OPERA, och nu i år sätter man upp operan som musikal....
Jag säger som Stefan Sauk i Lorry:
Jag är skeptisk....
PS: jag kommer att pallra mig i väg dit, till Pildammsteatern, och beskåda uppsättninngen, så jag återkommer, vi får se om fördomarna bekräftades eller demolerades. DS
jag är en skeptisk ku...
Gratis är gott
http://external.nobts.classical.com/
Här finns tusentals musikspår du kan lyssna på. Gratis. Inte ett öre kostar det.
Lyssna gratis
är en fantastisk fotograf. Goggla hans namn på bilder och titta och njut. Bilden ovan och bilden på pojken med snäckan ( en stor favoritbild hos mig) är tagen av denne fotograf.
Edouard Boubat
är kanske inte något man alls vill tänka på överhuvudtaget. Men det ser ut att bli en intensiv höst för mig.
Förhoppningsvis blir det så här:
1- nytt arbete
Men i Kvällsblaskans horoskop stod det så här: " Det kan vara så att du inte finner den trivsel som du önskar i dtt arbete. Men det är ju ändå ett arbete. Så var mer positiv än klagande..."
jaja, men i morgon är det ju söndag, och då arbetar jag ju inte, och horoskopet gällde för morgondagen, så det kanske var en syftning på att jag måste städa
2. Fortsatta studier
Pedagogisk drama 20-30 p nivån, och så måste jag ju som sagt ta tag i det där med Engelska B...urk
3. Teater
Det finns en del projekt på G. Vissa har lite halvt om halvt lovande, men jag vet inte än, men det vore kul. I alla fall är ett på gång på allvar, och det är pjäsen jag skall göra tillsammans med MG på Kulturnatten. Pjäsen existerar än så länge bara på tre sidor, så det får skrivas i sommar.
Teaterprojekt 2 är förhoppningsvis (om jag får vara med) fortsättningen på Andorra, i alla fall på samma tema. "Resan" eller I will survive är dess titel. författaren sitter hemma och våndas och är skör som en mimosa som han själv uttryckte det.
Teaterprojekt 3 Börjar till vårterminen
Resa
skall jag göra en sväng i september, fyra dagar till Krakow och Auswitch. Man bör ha sett det med egna ögon.
och förhoppningsvis hinner jag klämma in en och en annan recensionsuppdrag också.
Hösten
Midsommarafton 2007
Middag hemma hos mamma och pappa
Hemma igen vid 19...
Tvättstugan ledig....
Jag tvättar...
och sorterar tvätt framför en dålig DVD film
Roligare kan man ha det
Sju pojkar under kudden ej synliga.
Midsomnar
Nu är det ju som så att det mesta som vi kallar svenskt här i Sverige inte är svenskt. majstången kom till Sverige från Tyskland på 1400-talet.
I Stockholm talades det mest franska och Tyska, ja till slut fick man kräva att åtminstonde statsråden talade svenska...
Och...kan ni tänka er...inte ens den fånigaste dansen vi har här i Sverige "Små grodorna" är riktigt svensk.
Nä, sången sjöngs av Napoleons soldater...
Tror ni mig icke
Lyssna här:
http://10escadron.free.fr/pages/chants/chanson%20de%20loignon.php
Och läs här:
http://sydsvenskan.se/malmo/article247259.ece
Ej öron ej öron
Om man tänker efter så är jag den kategorin av människor som alltid fått kämpa. Skolor, arbeten, projekt, inget har gått som smort. Det har alltid varit trubbel på vägen. Jag får en tanke i huvudet: Ah, det här vill jag göra, den här utbildningen vill jag gå. och så har jag sökt, men har aldrig gått raka vägen in. Det har alltid varit en hake. En snubbeltråd på vägen. Jag får göra allt tio år senare än alla andra.
Det är rätt tröttsamt. Det är liksom inte bara utbildningshakar det gäller. Hakarna kommer när jag minst annar det och närsomhelst i vilken situation som helst. Det är ständiga hakar. Det är omständigt och besvärligt. Men jag ger mig inte. Jag är envis. Jag ger inte upp. Förutom i kärleken, där har jag gett upp. Sedan får min kära gamala klasslärare säga vad hon vill om min envishet. Men hade jag inte haft den så hade jag gått på grund fr länge sedan och skitit i allt.
Nu går jag på grund hela tiden, men ser till att ta mig därfrån.
Men som sagt det är rätt tröttsamt.
Någon sa en gång att det beror på att jag har en så gammal själ som har så många liv i ryggsäcken att jag behöver utmaningar. ...
Kan så vara.
Men herre gud, låt mig vinna någongång i bland och det vid första försöket. Nångång i alla fall. Snälla?
(Helst då i kärleken, där är det väl ändå snart min tur, eller ska jag bara få ha kännt på hur underbart det r att vara kär, fått lukta på kakan utan att smaka, en enda gång?)
Sorry detta självömkeri, men jag är lite trött, lite ensam och lite sluttävlad.
Upp igen...
"Att ha en blomsterkrans i håret är vanligt under midsommar, främst bland barn och kvinnor, men även bland män." (Information hämtad från Wikipeda, det ultimata uppslagsverket på nätet)
Jaha, så nu vet vi det....även män kan ha blomster i sitt hår.
Trevligt.
Vackert
Helgens pjäs: En midsommarnattsdröm av William Shakespeare
Helgens musikstycke: Ein midsomernachttraum av Schnikkte
Helgens dikt: Ett gammalt bergatroll av Gustav Fröding (Ok, den har kanske inget med just midsommar att göra men den är fin. Så det så.
Helgens väder: Spöregn och 14+, surt sa räven, men tänk på alla de som köpt en dyr Hästensäng, de får sängen utan att betala ett rött öre om det regnar på midsommar. Så glädjs i stället.
Ein midsommernachtrau...
En tanke har formats i mitt huvud, jag trivs inte ett dugg på min förskola där jag är nu. Även om det är en kulturförkola, så trivs jag inte alls. Helst vill jag tillbaka till Stallmästaren, men då det verkar vara en omöjlighet så har jag börjat tänka och klura. Där jag är nu så har jag tre tusen mer i lön än vad jag hade på Stallmästaren, men vad man får i lönekuvertet är ju faktiskt inte allt.
Så jag vill byta arbete. Jag vill jobba på en Reggio Emilia förskola igen. Jag ansökte till en valideringsutb så ag kan arbeta och studera samtidigt och efter x antal år är jag en förskolelärare i stället för barnskötare. Tyvärr stöp denna tanke i dag. Jag var inte behörig, trots 120 högskolepoäng tidigare stöp det på att jag inte hade engelska B, salrvigt av mig att inte kolla upp, men eftersom jag läst tidigare på högskolan och universitetet var detta inget jag tänkte på.
Men å andra sidan, kursen ställdes ändå in...
Så jag skall söka till Malmö Högskola till våren i stället, men även där behöver man engelska B, och komvuxs ansökningstid är ute...återstår alltså kanske folkuniversitetet.
Jag är usel, usel i Engelska, men det får gå, på något sätt
I alla fall, jag har sökt en tjänst på en annan förskola i Malmö som har reggio Emilia som arbetssätt, men jag har inget sagt till chefen än....
Jag vill inte va kvar
Ett tips...
Regnar det ute och sommaren känns för kall. Kuta snabbt till Videobutiken och hoppas på att just din video, eller som man kanske får säga nu DVD butik, vad heter det egentligen? Heter det fortfarande videobutik? Eller är det jag som börjar bli gammal...?
Nåja hoppas på att just din vad-det -nu - än -heter, haft smaken nog att ta in Filmatiseringen av hundEn uppstoppad hund, med Jonas Karlsson som Herr Lampa.
Jag kannästan lova dig att du inte kommer att ångra dig..
Inte ett dugg....