0 Läs mer >>




Träffade lillprinsen i dag. Han fick prova elmen så klart och isiret skulle upp och det skulle ner. Elemen skulle av och den skulle på. Dagen var gjord! Och Lillprinsen kunde knappt stå still. Kanske skulle man ta och köpa en hjälm i julklapp på blocket, där är de inte så dyra, måla den i guld och skriva ....s Hjälm. Men det kanske vore att förta effekten av nöjet när jag kommer....

Sen plötsligt blev lillprinsen ursur på sin faster som inget gjort. Vilken tur man har då som kan blidga lillprinsen med en tur till Hjälmen igen. Då är allt förlåtet. Oavsett man gjort något eller inte.

Elm mutor

3 Läs mer >>





 I dag stack jag i väg med motopeden Arne och kameran till en stökig del av Västra hamen. Stökig på så vis att det är ett ruffigt industriområde. Tidigare i våras så spelade teater Insite en vandringsföreställning av Strindbergs Ett römspel, och just denna platsen fick illustrera Skamsund. Då tänkte jag att det vore kul att återvända dit just för att fota. Och det gjorde jag i dag. Till saken hör att precis mittemot så är det ett nybyggt lyxområde, som givetvis fick illustrera Fagervik i föreställningen. Ytterst passande. Här nedan kan du se bilder från dagens fotograferande.

       

Skamsund och Fagervik

1 Läs mer >>


( Bilden tagen av mig i går efter föreställningen energikick, i västra hamnen vid niotiden på kvällen.)

I går var jag och såg Energikick med http://www.vastrahamnteatern.se/  Malmös allra minsta teater. Ca 40 kvm stor teater. Deras första pjäs handlar om den oerhöra miljökatastrof vi alla står inför om vi inte gör något nytt. De båda skådespelarna på scenen äxlade mellan en massa olika roller.
En viktig fråga kom upp i pjäsen och det var den om att göra kollektivtrafiken gratis och vad det skulle kosta.
Ministern Fritte ( Reinfeldt) i badmössa slingrade sig med att säga att det skulel kosta en massa massa massa.
Hur mykcet?
Massa massa massa
Ja men om du dubblar det som det skulle kosta då
27 Miljarder
Och hur mkt kostade då skattesänkningen ni genomfört
80 Miljarder,


Ja ja säger då de...men så här vill jag då inte ha det.
Höj skatten ooch gör kollektivtrafiken gratis. Med risken att fler skulle åka kollektivt. Men vad fan. Den risken får  man väl ta?

Kollektivtrafik vs Sk...

0 Läs mer >>









Otydlig handling brukar vara signumet för Mozarts Trollflöjten. The Magic flute, Die Zauberflöte. Och visst storyn har sina logiska luckor. Men vad tusan det är ju opera. *Ler* Och då får sådant vara förlåtet. Däremot måste jag slå ett slag för den senaste filminspelningen av operan. Den som Kenneth Branagh har regisserat. Han placerar operan i första världskriget och går hem med det. ( Bara en sån sak!) och lyckas samtidigt behålla sagostämmningen. Karaktärerna är tydliga och där speciellt den olyckliga och bittra nattens drottning. Man tycker riktigt synd om henne och den enorma smärta hon bär på.
Budskapet är tydligt, visserligen inte nytt, att det är i krig som de oskyldiga människorna, som inte har med krig att göra som råkar värst illa ut.

Sen gillar jag hur han lyckas förvandla saker som: 
Den listiga draken - Senapsgas ( Så klart det är ju förstavärldskriget)                                                                                                                                

Munlåset-                   Gasmask

Kul små detaljer som fungerar ypperligt.

I bakgrunden syns också i en scen de båda två krigslägren spela fotboll med varandra- en historik blinkning åt en sann händelse som faktiskt ägde rum vid en jul vid några skyttegravar där fransmännen och tyskarna började spela fotboll och fira jul med varandra på julafton. Generalerna höll på att gå i taket när de fick höra om detta tilltag.)

Men jag tror att man har störst behållning av Kenneth Branaghs version om man sett en eller ett par tidigare uppsättningar av den här operan.

Sen går det inte att förneka. Att Mozarts opera Trollflöjten är liksom som det sig bör. Full av musikaliska juvelsmycken

The Magic flute

2 Läs mer >>

( Bilden är tagen av mig och har inget att göra med texten som följer under överhuvudtaget, bilden i föregående inlägg är också tagen av mig. Det var en dag efter jobbet så körde jag och motopeden Arne till Klagshamn strax utanför Malmö)

I bland undrar jag hur det är fatt med Amerikanarna och deras syn på nakenhet. En vän till mig www.kupka.bloggagratis.se  berättar hur en affärsbekant (?) i Amerika hellre låter sin dotter se en människa bli skjuten i huvudet än att låta henne se en annan människa naken, eller om det var ett naket bröst, strunt samma.

Jag säger som Kristin: Men det är skillnad på folk och folk i alla fall.

nakenhet vs mord

3 Läs mer >>



Fick tag på en Aftonbladet och tittade lite i den. Bland annat i Sportdelen. Bara för att framsidan var så fruktansvärt elak,
Jag förstår mig inte riktigt på dessa sportnissar. Domen mot Carolinas insats är något av det mest oempatiska jag läst.
Meningar som " Hon är ingen världstjärna längre" Klûft är inget föredöme. Föredömen vinner" "Det gör mig ont att se att hon förvandlats till en medelmåtta"

Nej det gick inte så bra för Carolina denna gången. Inte så bra som vi är vana vid. Och vanor har en tendens att bli gnälliga i fall de uteblir.
Lasse Arnell skriver i en krönika att Satsningen är så urbota dum att den får mig att må illa.

Stackars Lasse som mår illa av sådana saker säger jag. Jag blir illamående av Lasses sätt att klanka på en annan männsika.

7 sidor ägnas åt det sk fiaskot.

Stackars Carolina, Men folk har tydligen glömt bort att Carolina tävlar i det hon tycker är kul. Och tycker hon nu att tresteg är kul så skall hon fortsätta med det. Hur mkt Lasse än mår illa av det.

Bortskämdhet på andras bekostnad är en bedrövlig syn. Långt mkt "bedrövligare" än de resultat Carolina åstadkom under OS.
Och om jag inte missminner mig så är det här med specialsatsningen från hennes sida rätt ny. Typ 5 månader. Det var kanske för kort tid för att få in den rätta snitsen.

Men vad vet jag...jag är ju bara en kulturnörd.

Pressens domstolshyen...

0 Läs mer >>





Läste i Aftonbladet i dag om sjukskrivningar i Sverige. Det stod att svenskarna sjukskrev sig som attans för en sisådär fem år sedan. Men nu har något hänt. Sjukskrivningarna har minskat med 10% minsann. Enligt presschefen på Pressby---förlåt Försäkringskassan så har det skett en rejäl attitydsförändring hos Svenskarna. ( Vad detta beror på håller jag tyst om men jag kan ju säga blå blå blått)

Men dock
Jämtländarna ligegr i topp med att sjukskriva sig 46.2 dagar per år!
Skåne hamnar på sjuttonde plats med 36.9 Dagar per år.

Dessa dagar räknas tydligen i ohälsotal det vills äga att så många dagar en person är sjukskriven i snitt per år. De första fjorton dagarna är arbetsgivaren och inte försäkringskassan ansvarig för, dessa räknas därför inte. Så om jag förstår det rätt så blir det för Jämtländarna 46.2 + 14 dagar och för skåningarna 36.9 + 14 dagar.

Det är en väldans massa dagar. Tycker jag. Är folk verkligen borta så mkt som nära 50 dagar per år. Jag har varit borta fyra dagar från jobbet under de senaste 4½ åren. Och det trots att jag arbetar på ett smittofyllt ställe. Förskola.

Jag ligger i lä kan man säga.

Men jag vill inte på något sätt hytta med fingret åt de som är sjuka. Är man sjuk så är man. Har man ryggskott så har man. Eller vad som nu kan drabba en. Vem har sagt att arbete är lätt och inte tär på kroppen och knoppen på något sätt. Alla yrken gör nog så, oavsett man sitter still på en stol i ett airconditonerat kontorsrum, eller kånkar runt på små illskrikande arga och snoriga ungar.

Sjukskriva

1 Läs mer >>
Hur kunde jag bara glömma att nominera Turmalin som trogen bloggläsare? Jag skäms och ger härmed Turmalin ett hedersomnämnnande för sin ypperliga musiksmak som hon med en beundransvärd frekvens delger oss läsare. Och för sin outtrötliga kamp mot de stora bolagen som inget annat vill än att borra efter Uran.

Heja dig Turmalin!
www.norrsken.blogg.se

Hedersomämnande för o...

1 Läs mer >>

                                                                                                                                                                              

Är det någon annan än jag som funderat över det där med vad som visas på TV? Såklart ni har. TV är ju det enda man talar om. Eller nja, kanske inte. Jag är inne i en period just nu av rätt mkt TV-tittande. *Blir röd i ansiktet av genans, en sådan kulturnissa som jag skall inte se på TV. En sådan som jag skall inte ens äga en TV)
Nåja, det jag tänkte 'är det där med vilka program som ersätts med andra program.
För ca tio år sedan så vimlade det av dokusåpor. Låt mig se om jag minns vad de hette:


Robinson, Baren, Big Brother, Paradise Hotel, Åsså den där internatskoleBert Karlson musik såpan,
Jag vet att det fanns fler än bara dessa, Och skall jag erkänna något?
Jag såg faktiskt lite grann sådär med ena ögat på Robinson, Baren och Big Brother, åsså lite grann med det andra ögat på InternatskoleBertkarlsonmusiksåpan.

Men gillade jag dem? Nej inte speciellt. Men det är som rökare, Man vet att det man gör är ganska korkat- alt slöseri med tid, men man tittadeändå. Lite. Sådär med det ena ögat.

I dag verkar dokusåporna ha ersatts med Makeover program. En kanal utan ett makeoverprogram är ingen riktig TV-kanal. Och ärligt talat jag ser knappt på någon av dem, inte ens med ena ögat.
Det är Trädgårdar, Sommartorp, Tjockisar, "Fulisar", lägenheter, hus som skall göras om enligt en standardmodell.
Allt skall vara snyggt och prydligt. Jag vet inte vilken variant av dokusåpa som är värst. Men på något sätt gör mig den nya tidens dokusåpor mig lite mer illamående. Du är vad du heter, äter.  Du är ju så ful att du inte kan visa dig för folk fattar du väl .Bla bla bla. Uark.

Nä tacka vetja Hederliga gamla engelska deckare.
Vad det nu har med saken att göra
Tror att jag måste sätta igång att repetera snart, jag har för mycket Tv-fritid.

Makeover me or I will...

0 Läs mer >>
Jag blev nominerad som trogen bloggläsare hos http://www.sandra-danielsson.blogspot.com/

Så då får väl jag göra en lista jag med.

1. Thomas http://www.livetfransidanom.blogg.se/
2. Pia          http://www.kupka.bloggagratis.se/
3. Johan     blogglös
4  Brodern  www.forma.blogg.se
5 Elinleticia http://www.smuleliten.blogg.se/

Tyvärr klarade jag inte av punkt 3. Sorry for that.




Ganska enkla regler; 
1. Nominera 5 personer
2. 4 av dom ska vara tillgivna läsare av din blogg
3. En ska vara en ny läsare och vara bebodd i en annan del av världen (Svår regel)
4. Du måste länka tillbaka till den som gav dig utmärkelsen, dvs mig.

Sedan stod detta; Quite simple really it is a way of saying thank you to those who take time out for wonderful comments to boost your day.

Tjaa, vad gör man inte för sina få men goa trogna läsare. Jag uppskattar er närvaro här på bloggen. Kommetatorlösa eller inte.

Bloggnomineringar

1 Läs mer >>



Det finns en kvinna som jag möter dagligen i mitt arbete. Hennes svenska är begränsad till Hej och Hejdå. Enligt kollegan så är hon också analfabet. Hemma har hon varit och tagit hand om barnen. En rätt vanlig förekommande förteelse bland invandrarkvinnor. Nu har hon börjat SFI och är redan efter en vecka en stjärnstudent. Och som hon lyser. Och ler. Lyckan riktigt strålar om henne. Och stolt berättar hon på sitt språk att hon är mycket omtyckt av sina lärare. ( En annan kollega kan kurdiska så hon får agera tolk) Första dagen när hon hämtade sitt barn berättade hon att hon minsann lärt sig ABCD. Och i dag kunde hon hela alfabetet, Det satt där det skulle. Redan efter en en och en halv vecka.

Tänk vilken värld som öppnar sig för denna människan. Inte bara det att hon nu ev erövrar skriftspråket och lär sig läsa för första gången i sitt liv. (Oavsett hemspråk) att dessutom lära sig prata själv i stället för att använda sig av sina små barn.

Jag ser nästan hur hon studsar i väg till skolan på morgonen till skolan efter att ha lämnat barnen. Så fylld av livsglädje att man själv ler som ett fån när man ser henne.

Sådant ger perspektiv på tillvaron.

Att lära sig läsa

3 Läs mer >>



Jag har äntligen fått Saramagos Dödens nycker i mina händer. En bok jag fick nys om för ett år sedan men som jag surmulet fick konstatera att den inte fanns utgiven på svenska. Citatet till denna blogg är faktiskt hämtad från en intevjuv av författaren när boken kom ut första gången.

Den handlar om, märk väl, jag är bara i inledningen av boken, så jag vet inte så mkt än-. Men den handlar om att döden ( i detta fallet en kvinna) Slutar att jobba i ett land. Lägger ner helt enkelt. Så folk kolar inte. Under ett helt år. Men de åldras, skadar sig, insjuknar osv men de dör inte. Till en början är folk förtjusta. Men de som verkligen ligger redo att  trilla av pinn är mindre förtjusta. Många befinner sig i ett "ingemansland" där de varken lever eller är döda.

Saramago filosoferar och påvisar alla de problem om människans högsta önskan att vara odödlig skulle gå i uppfyllelse. Den omvända pyramiden där det skulle bli fler och fler gamla och färre yngre, de yngre skulle inte ha så många karriärsmöjligheter mer än att ta om den växande skaran gamla människor.

Intressant.
Men inte helt lätt: Saramagos meningar är långa så de sträcker sig runt kvarteret med en massa bisatser. Talminus är det inte tal om alls. Utan "replikerna" ihakade i varandra, ett kommatecken skiljer dem åt. Så det gäller att vara på sin vakt och använda alla de hjärnceller man nu kan uppbåda. Jag känner mig, innan jag blivit van vid hans skriftspråk, där jag sitter och läser lite sådär halvhögt halvtyst för mig själv, jag har nämligen märkt att det blir lättare att förstå rackaren då.

Men som sagt, intressant. Hans Blindheten älskade jag verkligen.

Dödens nycker rekommenderas till den som vill ha lite styrketräning åt di små grå.

Tack Thomas för den oerhört generösa gåvan!

Hjärngympa.

1 Läs mer >>
Hur står det till med bollkänslan egentligen?


Jag bryr mig inte särdeles mycket om OS. Men kan tycka att det i bland är spännande ändå. Om det vittras medalj.
De tycks dock utebli detta år. Och orden haglar från elaka journalister. Som skandal, fiasko osv. Det är rätt taskigt tycker jag.  De kämpade säkert till det yttersta, och försökte. Men i bland är det ju som så att orken inte räcker eller att ödet spelar en spratt. Snacka om I-landsproblem egentligen. Om man får en medlaj eller inte. Det är ju inte livsavgörande om jag säger som så.

OS

1 Läs mer >>


Eller så är det bara som så att vi är rädda för varandra och därför går som katten kring het gröt. Jag är i alla fall lite rädd för min kollega. Hon är så barsk. Och tilltalar en som om hon vore en rysk rektor på en internatskola och man själv vore en strulig elev. Eller nått. man studsar i alla fall till varje gång hon nämner ens namn. Hon vet säkert inte själv om det, eller jo det vet hon, men vill inte ändra sig.

Men jag tror nog att hon nog är lite rädd hon också. På något vis.

Rädd, räddare, räddas...

0 Läs mer >>





I dag kom jag försent till jobbet. Utan vilje och utan att jag försovit mig. Utan pga ett totalt missförstånd. Men jag hade en magkänsla av att något var fel så jag dök upp på jobbet 20 minuter tidigare än den tid jag trodde var riktig. Men det visade sig att jag skulle varit på jobbet 6:15 och inte 8:00 som jag trodde men som jag på något sätt ändå trodde att jag trodde fel om. Så 07:30 är jag på jobbet och möts av en frustrerad och arg kollega.

Men som jag sa det är inte så mkt att tjafsa om. Jag bad raskt om ursäkt. Men fick mig ett par haranger till om att jag inte svarat i telefon. ( Jag har en loftsäng, telefonen står i rummet och för att klättra ner och svara bör jag ha min skena på mig. Så det tar sin tid, måste fixa det där.)

I dag tog jag hand om min kollega XY:s avdelning eftersom varken XY eller hennes kollega var där. De var båda sjuka. XY mår verkligen dåligt av jobbet. Jag mår väl inte lika dåligt som XY, på ngt sätt är jag van vid "dålig" stämmning eller behandling så jag biter ihop kanske längre än andra.

Det var i alla fall en rätt okej dag i dag. Men jag har svårt att prata med min kollega på något vis. Vi når inte riktigt varandra. Kommunicationen når liksom inte fram. Jag tror nog att vi båda försöker. Men jag tror inte att vi befinner oss på samma plan helt enkelt. Så är det i bland bara. Man klarar den dagliga rutinen men så mkt mer blir det liksom inte.

Kommunication

6 Läs mer >>



Detta är kattskrället. Varelsen som utgör den andra delen av min familj. Hon kom till mig för elva år sedan. En rädd liten krypande varelse som under den första veckan levde under sängen längst in i hörnet där ingen kunde nå henne. När hon gav sig ut på mission till matskålen gjorde hon det hukandes. Minsta lilla oväntade ljud eller hastig rörelse från min sida fick den ljusskygga lilla svarta varelsen att ta skydd under sängen som om det rörde sig om det bombanfall under Blitzenkriget.

Efter ett par veckor kunde jag åtminstonde sitta på samma säng som henne. Om än i varsitt hörn. Sakta försökte vi närma oss varandra. Det tog sin tid. Men det gick. Men när jag hade gäster försvann hon in under sängen igen.

Efter några år avtog hennes skygghet. När jag hade gäster flyttade hon sig så småningom upp på sängen, först så att hon inte kunde se vad vi gjorde, sen så att hon kunde se vad vi gjorde.

I dag är hon hur kelen som helst. När hon själv vill förståss. Hon är ju en katt. Men hon har utvecklat en ful vana och det är att urinera lite varstans. Det blir väldigt mkt tvätt och fåtöljer, soffor får blockeras med pallar och brädor. Så har det varit sen sista flytten.
Hon har väl fått någon knäpp, eller utför en osedvanligt lång hämdaktion mot mig för något jag gjort som jag inte vet vad det är.

Men hon är fin på något vis ändå.

Stillstudie av katt i öppet fönster en höstmorgon
   

Kattskrället Sara