1 Läs mer >>
Januari

(Rec) Färden till Västern  (Månteatern spänner musklerna i 5 timmar och åstadkommer en av årets bästa föreställningar)
          Song from a sorrowed heart ( En kär vän och tillika teaterlärare gör en mkt självutlämnande föreställning)
          
Februari

(Rec)    Salome        (Opera på Musikteatern med en fenomenal Salome)
(Rec)    I see dead people (Opera som improvisation och som föreställning. Helt galen)
(rec)      Bortbytingen  (moomsteatern gör riktigt bra i från sig. Och Lotten Roos är en urhäftig häst)
(rec)      Tarzan i djungeln (Teatr Weimar lyckas inte helt denna gången, men det är ett rejält undantag)
(Rec)     Romarrikets uppgång och fall del  ( Institutet föll mig inte alls i smaken. Att sitta och runka och skära sina armar är inte teater, inte heller konst tycker jag. Det är bara märkligt och inte ens provocerande)
(Rec)    Ringaren i Notre dame  ( det är facinerande att se Dan Kandell ta höga C hängandes upp och ner i ena benet)
(Rec)     Borta bra ( intressant nyskriven dramatik)

Mars
(rec) Jenny från Hörby ( Dennis x 2 gör det igen)
          Rock Me Amadeus ( Njaeee, inte riktigt bra det här)
          Det sista ni hör av mig. (Minns inte denna föreställning särskilt väl. Satt väl och tänkte på annat)
  (rec) Stormen ( jag säger bara en sak. Magnus Schmitz!!!)
  (rec)  La sonnambula (Opera på musikteatern, snygg men tråkig)¨

April
(rec) Jag äger malmö (teater foratt. hade grymt svårt att skriva ngt om föreställningen)
(rec)  Britney is dead  (teater weimar visar åter sina framfötter)
          Dödsdansen ( Dödstråkig. och vad nu han den där kapten syssla med har jag ingen aning om. Men bra var deinte)
        
Maj
        Ett drömspel (Herr Strinberg kan inte ha varit vid sina sinnens fulla bruk när han skrev ett drömspel. Teater Insight gör spelet rättvisa)
     (rec)    Silverfisken (Monolog om incest, hemskt som tusan men föreställningen berörde mig ej och kändes ofärdig)
         Häxjakten   (Unga teaterförmågor på Fridhems folkhögskola)

Juni
  (rec)      Dödsdansen (till skillnad från Malmö stadsteaters uppsättning lyckas Skillinge teater foga in liv och humor i föreställningen.Men det tog mig 7 timmar att ta mig dit, se förest och ta mig hem igen)

Juli
Figaros bröllop (Scaniateatern, en massmord på Figaros bröllop och...nä den var inte alls bra. Synd på många bra röster)
Figaros bröllop (Skånska operan, AHHHH! en underbar föreställning: Och Eva-Lotta Olsson (?) Vilken röst! Vilken inlevelse!!!!)

Augusti
(rec) Prinsessan av Cypern ( Konsertant, eller halvkonsertant, lite synd faktiskt)

September
(Rec) Döden och flickan (nyskriven opera, Erika Sunnergårdh i huvudrollen kan det bli bättre? Ja aukustiskt!!!)
(Rec) Skolfobi  (rörig men kul, men rörig)
           Ingen anledning till panik. (Jag älskar Nina och Pelle. Och Per)
 (rec) Roberto Zucco (Kul att se en gammal bekant regissera och det på riktigt)¨
            Isaak                 (idel vänner och bekanta i en tänkvärd föreställning)
   (rec) Heterofil            (Pia Örjansdotter är en fenomenal skådespelerska. Dessutom är hon snygg)

Oktober
                 Ingen anledning till panik ( Som sagt, jag älskar Nina och Pelle. Och Per)
(rec)        jösses flickor                     (Synd att de inte sjöng hela Åh Åh Åh tjejer, då hade det garanterat blivit allsång)
(rec)          China                                (Magnus Schmitz är som sagt en underbar skådespelare. Precis som Susanne är det)
                Den vilda bebin                 (En söt, enkel föreställning som jag tyckte mkt om)
                Alltings yta                         (teater Insight tillhör en av Malmös mest intressanta teatrar just nu)


November
 (rec)     Zlatans Leende (inte lika magisk som förra årets Snövit. Tyvärr)
(Rec)      Mordet i Midlands (klassisk klassik teater i en klassisk klassisk deckare med en oväntad twist)
                 Frieriet i bremen    (Inte vill man dricka kaffe efter den föreställningen
                 Claras....?????      (Fattade inget av den föreställningen faktiskt)¨
                 Bella Bossa           (tyckte att det var lite väl övertydligt till och med för att vara en förest för små barn)
December
                      Den stora spökräddningen ( För statisk, ofärdig och otight. Tyvärr)

Ja det var väl allt. Precis som förra året har jag sett 42 föreställningar. Av dessa 42 så har jag recenserat (rec inom parantes) 25 stycken och det är ju faktiskt mer än hälften. Inte så illa pinkat- Visserligen har jag sett en föreställning två gånger, Men den var så jäkla söt så jag var tvungen att släpa med mig mina föräldrar på den också: Nu återstår det att se hur det blir på teaterfronten under 2009. hur mkt recenserande det blir.
vad jag glömt på min lista är de föreställningar jag såg under Teaterfestivalen i Riga. Men det får vara.

Teater jag har sett p...

1 Läs mer >>

Jag har fått höra att på min gamla förskola som jag trivdes så bra på kommer det att från mitten av Mars finnas en ledig tjänst. En fast tjänst. Jag har skrivit ett uppriktigt, om än lite vädjande brev till chefen där jag talar om att jag är mer än intresserad av den tjänsten. Jag vantrivs oerhört där jag är nu som ni vet. Jag har skrivit i brevet att jag tilloch med är villig att gå ner 1000:- i lön om han anställer mig.
Håll tummarna att chefen på det gamla jobbet hörsammar min vädjan, och att jag får tjänsten. Fast jag bara är barnskötare. Förskolelärare kan jag ju utbilda mig till på distans.

Snälal gode gud, om det nu finns en sådan och alla dess helgon och änglar!!!
Gör så att jag får komma tillbaka dit. Jag vill inget hellre.

Snälla gode gud

2 Läs mer >>
Förra veckan i personalrummet på jobbet när jag kom in och satte mig för min välförtjänta 30 minuters rast så var ett samtal i gång. Ett annorlunda sådant. Inte det vanliga gnället över invandrare, socialfall, ligister, föräldrar och om hur förfärligt Malmö har blivit och hur jobbiga barnen har blivit de senaste tio åren.
Nej denna gången var det en rundfrågning om vad man önskade sig om man fick tre önskningar.
Folk önskade sig: pengar, ekonomiskt oberoende, hus, att de slutade fisa så mkt hela tiden osv. Ganska vardagliga ting helt enkelt. Matrialistiska ting. Jag lyssnade men deltog  inte så värst mkt. men då pltsligt vände sig en av mina kollegor till mig, jag var den nästsista.
Och du då, vad önskar du dig om du fick tre önskningar på dig?
Jag tvekade en stund innan jag svarade, och tänkte att jag måste faktiskt gå utanför mig själv. Jag har så att jag klarar mig. Visst finns det saker jag skulle vilja ha. Men jag klarar mig. Så jag svarade helt uppriktigt (Jo det var det faktiskt)
1: Fred på jorden
2: Att det inte fanns någon miljöförstöring
3: Att jag inte hade det här benet, utan två helt friska ben.

Ok, den sista önskningen var väl ett egoistiskt. Jag kan både gå och stå på mitt ben. Men men....

Det blev i alla fall en dödstystnad i personalrummet när jag sagt mitt. Några pinsamma harklingar och nervösa skratt.
Hrm. ja det kan man ju också önska sig. Hrm. var det någon som sa. Eh, Jaha och du då, eh vad önsakr du dig.

PÅ något sätt kände jag mig lite elak, fast på ett trevligt sätt. Jag hade visat på andra tankebanor.

Och ja, om jag fick tre önskningar så hade jag önskat mig 2 saker som skulle gagna alla som lever på denna jord och ett egoistiskt utav bara helvete.

Vad hade du önskat dig?

Om tre önskningar

2 Läs mer >>
Signaturen Leffe undrade vad jag tyckte om julen. Det är en klurig fråga. För vad julen är är så olika för olika människor. Det finns de i min närhet som skyr julen så mycket att de bokstavligen flyr landet. Tragiska barndomsminnen, tvång, högt ställda förväntningar och en jäkla massa måsten har fått dessa att helt enkelt fly fältet. Bättre fly än illa fäkta så att säga. Själv har jag ju ingen "egen" familj så jag hamnar i bland lite i bakvattnet när det gäller julfirandet. Det har hänt att jag bara ett par dagar innan jul inte vetat vart jag skall ta vägen. I bland har jag jobbat eller så har en vän tagit mig under vingarnas beskydd. Det har känts skönt. Att slippa få fira ensam. även om man kanske "firar" nån dag senare med de närmsta så är det just julafton som känns mest jobbig att sitta ensam på. Den som inte varit i den sitsen kan nog inte förstå att just den dagen är det lite komsi komsa att sitta ensam. Även om man vet att man dagen efter eller dagen efter dagen efter firar lite tillsammans. Men just själva firandet. När man sitter till bords med vänner eller nära då är det som härligast. ljusen på bordet, skymmningen som sänker sig, man tar det lugnt, munhuggs kärvänligt, är extra rara och artiga mot varandra. Då är det som mysigast. Om jag skulle välja en idealjul så blir det hela Astrid Lindgren paketet. Snö. Gammal kåk. Långbord (helst gediget gammalt ekbord som man knäskurar med såpa ;) I Långbänkar med fårskinn. katter som stryker runt benen. En och en annan liten kelig kattunge får gärna finnas med i bilden. *skrattar* Och en öppen brasa. Det är ett måste. Och julbord. Jag gillar julbord. kanske inte allt på det. Men en hel del går ner. Men sen har vi ju det här abrert med alla julklappar. Det är en del jag ogillar. Nåja inte att ge eller få heller för den delen. Men däremot det hysteri av hagalna köpmän som vill att vi skall förköpa oss. Alla människor som vill ha och ha och ha. Det är pinsamt att gå från affären med händerna fulla och träffa på en uteliggare som ber om en krona eller två. Var skall den arma människan ta vägen? Det finns faktiskt mycket som man skulle kunna avstå i från. Som man egentligen faktiskt inte behöver. Som man faktiskt klarar sig utan. Egentligen. Så köphysterin ogillar jag skarpt. Den är odräglig. Och pinsam. Och en skam för människan på sätt och vis. Och ett riktigt nedköp för naturen. Så du ser. Jag är en kluven människa. Jag vill ha julen kvar, Jag vill också ha och ge julklappar. Jag är ju inte mer än människa. Men jag önskade att man taggade ner en smula och tänkte lite mer på medmänniskorna som inte har det så bra och på vår arma arna arma som definitivt inte har det bra alls.

Om vad jag gillar jul...

0 Läs mer >>
Killen som kastade två skor på Mr Bush kommer sannorlikt att dömas för detta. 15 år i fängelset får han räkna med. Så tänk på det små barn man skall inte kasta skor i allmänhet och inte på presidenter i synnerhet. Men vaddå. 15 år? De träffade ju inte ens. Bush han ducka. Åtalspunkten är : Förmodad Aggression. Så nästa gång nån blir arg på dig höj en varningens pekfinger och säga: Ah, se där min vän, vad anar jag en förmodad aggression. Det blir till att ringa polisen. Eller om det var uppsåtlig aggression.Uppsåtlig var det och riktad också. Men i bland kan man tycka att rättvisan är en aningen underlig. Jaså, har du bara våldtagit henne? Nåja då får du skaka galler i ett år. Men Jösses amalia akta dig för att kasta en sko, Det ser du är illa. Det blir femton år. 20 år om du lyckas träffa. Suck

Förmodad aggression

0 Läs mer >>

Nostalgi 1

2 Läs mer >>


1980. då var jag runt 9 år gammal. Världen bestod fortfarande mest av lek och skola. Världen var inte så ond. Men vetskapen om min egen dödlighet började smått göra sig påmind. Lite smått. Min och andras, Specifikt föräldrarna.

Tidningsnotiser och löpsedlar var inget man tog notis om. Utan man fortsatte att leka. I Vasaparkens alla hörn.

Det var då det hände. Det är nog den första löpsedeln som jag egentligen tog in som barn.
Världens ondska kom över mig och jag blev rädd för den. För att det fanns vuxna människor som gjorde illa barn. Ja som till och med mördade barn. Nu var det inte lika idylliskt att leka ensam med brosan i Vasaparken länge. Det fanns ju onda vuxna.

Det var löpsedlarnas svarta rubriker om Pojken Johan Asplund som fick min barndoms idyll att gå i kras.
Det är egentligen märkligt att man kan minnas sådant nästan 30 år senare. Men Just mordet på Johan, som var drygt två år äldre än mig blev en "vändpunkt"

Just det där att pojken, frid över hans minne, var nästan lika gammal som jag, det var det mest otäcka.

En vändpunkt i barndo...

0 Läs mer >>


Jag tycker om den här bilden. Mannen på bilden var med i Kallocain. Jag gillar när människor, gammal som ung ger järnet för sitt intresse. Inget "Nä jag kan inte, vill inte" Utan ger sig hän. Pang på bara. Liksom.
Här är det en Grotowskij övning som mannen på bilden ger sin fullständiga koncentration åt.

Bara en bild i väntan...

2 Läs mer >>
Jag har inte försvunnit. Jag har inte heller slutat blogga. Men jag har inte haft tid. och så har jag inte orkat. Men snart har jag semseter i två veckor. Då återkommer jag. Bergis.

Återkommer

1 Läs mer >>
Det är trist när en och samma förening måste vara den som får ge vika. För ca tio år sedan hade Lilla Teatern 2 rum +scen och foaljé¨på markplan + ett reprum på femte våningen. Den vägg i vägg belägna Baren behövde utöka sitt kök. Och vad hände. Jo Lilla Teaterns ena rum försvinner i ett nafs och köket halveras. Nåja detta gick att överleva. lite mer trångbodda och ingen mer möjlighet att repa på nedre plan längre.

I år har Lilla Teatern påtalat de problem som varit med sceningången, att den intillliggande baren ställer allt möjligt bråte där. I början av November, utan någon som helst förvarning stövlar således fastighetesägaren in på Teatern med en massa skanskagubbar och tittar på teaterns valv ( ett bankvalv eftersom teatern eb gång i tiden varit just en bank) hm. Där kan man nog göra ett soprum. Vi protesterar ljudligt. Bankvalvet är nödvändigt för oss att ha kvar. Vi är 161 medlemmar. 6 barngrupper och ca 6 repande vuxengrupper. Valvet andvänds som förvaringsutrymme åt varje grupps rekvesita för deras pågående repeterande pjäswr. Dessutom har styrelsen sitt material där och teaterns förbrukningsmaerial står också där inne. Såsom toapapper, servetter, ljus, glas, dammsugare, symaskiner osv osv.

I år har vi påtalat problemet med den intillliggande barens hantering av vår scen/nödutgång.
I Måndags stövlade Skanskagubbarna och fastighetsägaren in igen på teatern och bad oss utrymma valvet till måndag. Det som stod kvar skulle de kasta. För nu skulle det bli ett soprum där. Punktum slutum.

Vi har ju den intilliggande logen kvar. Som ansluter till bankvalvet. Ett rum. Men en teater MÅSTE ha intilliggande rum. En teater KAN INTE bara bestå av en scen och foaljé: Skådespelarna behöver någonstans att vara. Vi har en loge, vilket gör att kvinnor och män, oavsett gruppens storlek får byta om tillsammans och sminkas samtidigt. det går bra. Men det är trångt med personliga tilhörigheter, scenkläder, ytterkläder. Nu skall vi dessutom tränga in rekvesita där. Och allat annat som befanns sig i valvet.

Jag vet inte hur det skall gå till.

Lilla Teatern mister ...

2 Läs mer >>
Fick en rätt lustig kommentar i dag på jobbet.
En av arbetskollegorna kom till mig och ville ha hjälp med limdurken. Hon fick inte upp den. Jag trixade och mixtrade en stund med en sax, vred sedan runt korken och vips så var durken öppen.

- Du är bra stark du för att vara så liten och klen

var kommentaren jag fick.


På rasten satt jag vid datorn, tanken var att trycka ut ett par scenfoton. Jag ondgjorde mig över att datorn inte verkade vilja läsa av min CD. Varvid jag får en mkt syrlig kommentar från en kollega:

Ja, men ni tryckte ut väldigt mkt bilder du och C innan.  ( Det vill säga Fröken Julie-bilder)  Det kostar faktiskt pengar.

Detta säger hon utan att ens titta på mig.

Jag svarar henne att jag faktiskt betalade chefen 100:- för 5 bilder. Och att det blir 20:- /bild och att det är rätt mkt, och att jag givetvis betalar för mig även denna gång.

Hon svarar inte ens, inte heller tittar hon på mig, utan fortsätter att ondgöra sig över hur mkt det kostar att skriva ut bilder och att hon köpt en skrivare hemma och den kostade si och så och fotopapper si och så.

(Till saken hör att jag tryckte ut bilderna på vanligt sketet A4-papper)

Jag tror att jag skall ta ett samtal med damen i fråga, hon har ngt emot mig. Och det är väl lika bra att hon spottar fram det i stället för att ignorera och sådant.

Kommentarer på jobbet

1 Läs mer >>




Jag är så spelsugen så att det bara är så trist. Trist att det är så många dagar kvar innan vi har föreställning igen. Och då är det den sista föreställningen. 4 föreställningar är på tok för lite. För ca två veckor sedan var jag nästan beredd att lägga ner projektet. Men på något mirakelvis har vi lyckats ro ihop en riktigt bra föreställning.
Se här vad Harry Martinssonsällskapet skriver:
Flera av handlingarna har ett oförtydbart dramatiskt anslag, tycks bygga direkt på en konception av dramatisk art. Det är som om de bara väntade på att framställas på en scen eller i livet."

"Detta uppnås nu med Karin Boys Kallocain när Avdelningen för envägskommunikation och propaganda på Lilla Teatern i Lund ger DIN TANKE ÄR STATENS EGENDOM - en pjäs med manus fritt efter Karin Boyes Kallocain - i god regi av Michael Thanning Bergenholt.

Till alla Er som med denna pjäs påminner om Karin Boyes viktiga, och för varje tid aktuella diktning - Ett erkännande och varmt tack! Skådespelarnas inträngande tolkningar av Kallocains gestalter och miljö är en hjälp att kritiskt leva i nuet "

www.harrymartinsonitiden.blogspot.com

Även en ur vår publik nämnde föreställningen på sin eminenta blogg.
http://www.gustavholmberg.com/tomrum/2008/12/01/kallocain/

Och det han skrev blev jag väldigt väldigt glad för. Något som jag levde på resten av dagen.

Så...Nu är det alltså bara en enda chans till för er som ännu inte sett den. Och det är nu på Söndag den 7 december kl 18:00 på Lilla Teatern i Lund.
För biljettbokning: www.envagskommunikation.se

Din tanke är statens ...

5 Läs mer >>

Anna Karrek i egen hö...