Kulturnörden- en teaterfjants bekännelser

4 30 november 2006 @ 17:11 Läs mer >>

Personlighetstest på nätet:
Sådan här är jag tydligen:

Utåtriktad Upplevande Abstrakt Känslostyrd person

I grafen nedan kan du se, hur du är placerad i de fyra centrala personlighetsdimensionerna. Ju närmare ändpunkterna du är, desto mer uttalade är dina karaktärsdrag

	\|
Inåtvänd		Utåtriktad
Planläggande		Upplevande
Konkret		Abstrakt
Tänkare		Känslostyrd

SÅDAN ÄR DU:

Du är mycket intresserad av, vad som pågår i din omgivning. Du gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där "det sker".

Du flyter med strömmen och tar beslut i sista stund - ibland låter du t.o.m. andra personer fatta dina beslut åt dig. Du är en mycket flexibel person, som trivs med fria ramar och lösa avtal.

Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.

Vill du också testa?

http://www.zapera.com/survey/demo/personality/

Sådan här är er teate...

0 30 november 2006 @ 16:53 Läs mer >>

Både inledningen av filmen och slutscenen är värt hela biljettpriset. Av sådana slut blir man glad av. Intelligenta slut.
Filmen " Das leben die anderen" eller De andras liv utspelas i Östberlin tidigt 80-tal när Stasi härjade som värst och i stort sätt alla var buggade eller skuggade av makten...
Den här filmen handlar just en sådan Stasiman och ett kulturpar där hon är en bermd skådespelerska, i alla fall så länge hon håller sig på mattan och utför de gentjänster hon är förpliktigad att göra, han en berömd teaterförfattare...

En bit nutidshistoria, nog så viktig att komma ihåg. Men varför finns det så lite om den här tiden? Jag skulle vilja läsa mer skönlitteratur om den här perioden...ngn som har ett tips?

ElinLeticia, du är ju lika intresserad av andra världskriget som jag...jag och en vän skulle vilja ta oss till Polen och Auswitch...vet du hur man billigast tar sig dit? För om jag inte missminner mig, så har du väl varit där?

Filmtips

0 30 november 2006 @ 16:40 Läs mer >>

På lördag skall jag ha fest. Bjudit 20-25 stycken, Det kommer 5. Svårt att låta bli att ta det personligt. Men 2 /12 är kanske ett illa valt datum.
M är också bjuden...av en slump. Frågade om han fick ta med sig sin flickvän. Vad skall man säga? Nej kan man ju inte säga....

Hoppas att det går bra

Fest

1 26 november 2006 @ 13:01 Läs mer >>

Ah!
äntligen den 25...lönen kommer. Kontot fylls på.
F-n den 28...kontot töms på alla pengar utom ca två-tre ynka tusenlappar...

Måste gifta mig rikt....eller i alla fall sluta vara singel....

In och ut

2 24 november 2006 @ 17:18 Läs mer >>

När jag var liten dansade jag runt tillsammans med en kompis på vardagsrumsmattan till Vivaldis "De fyra årstiderna" Jag tyckte mycket om omslaget vill jag minnas. Det var lite läskigt samtidigt. Det var ett ansikte, byggt av en massa grönsaker.

Vi var fjärilar, kompisen och jag...detta var när jag gick på dagis fortfarande.

När skolan började, så visst tyckte jag om Mammas och Pappas klassiska skivor, speciellt " Den som är som en båt", det var ett orkestralt stycke ur Offenbachs Hoffmans äventyr.

Jag blev mer och mer intresserad, i bland lånade jag in ett kassettband när jag skulle sova. Det var Mozarts 25:e symfonie och Mozarts reqiuem som lånades in först. Jag hade en sådan där liten kasettbandspelare ni vet, knappt större än ett A4-papper. Det var på den jag och min lillebror spelade in oss själva när vi lekte, eller försökte läsa egenskrivna berättelser.

I bland kunde musiken känna sig lite påtvingad. Som när man skulle "Slappna av" och Mamma satte på något klassiskt. Då var det mer påtvingat, eller i alla fall en känsla av det. Men det var nog mer "tvånget" att man skulle sova än musiken.

Sen flyttade vi ner till Skåne. Jag var runt 13. Passade aldrig in i klassen. Och "ett ufo gjorde entré"..
Amadeus gick upp på biograferna. Kommer Mitt inte riktigt i håg i vilket sammanhang jag såg filmen. Men sedan blev jag som helt galen i Mozart. Jag läste alla böcker jag kunde komma över, lyssnad epå all musik jag fick tag på. I brosans rum spelades det Tracklistan. Hos mig symfonier....

Mitt musikval/intresse har ofta blivit ifrågasatt...du kan inte bara lyssna på sådan musik, du måste lyssna på annat också. Lite pop, och rock.

Ett par år efer att jag slutade skolan, mötte jag en gammal klasskamrat på stationen. Detta var fortfarande på Freestyle-tiden. Eller Walkman. Jag lyssnade just då på en opera av Händel när denna klasskamrat kom förbi. Vi skulle med samma tåg....sedan har pappa berättat för mig, för jag minns inte det själv, han hade haft ett ärende till den stad jag just då stof och väntade på tåget i. Så han tänkte som så att han skulle se om jag var där och i sådana fall hämta upp mig.

Klasskamraten och jag står alltså och har just hejat på varandra, hon undrar vad det är jag lyssnar på, och jag lämpar glatt över hörlurana till den forna klasskamraten för att denna skall få ta del av den underbara aria som just då hörs i lurarna. Hon lyssnar i en-två sekunder, lämnar över lurarna och säger lite föraktfullt:
-Lyssnar du på sådan där musik fortfarande?

Det märkliga i situationen är väl att jag inte reagerar nämvärt på ovansagda kommentar utan bara tar tillbaka hörlurarna och nickar glatt och säger: Ja det gör jag.

Min pappa blev nog mer brydd av situationen än jag...

Ja,så kan det gå när man är en teaterfjant och operanörd.

Teaterfjant och opera...

3 21 november 2006 @ 21:40 Läs mer >>

Nu har eder alldeles egna teaterfjant och operanörd sprungit på teater igen och recenserat. Denna gång i Helsingborg.

Läs om ni har lust

http://www.nummer.se/content/p33120.asp

J. Brel i Helsingborg

7 18 november 2006 @ 23:06 Läs mer >>

Jag upptäckte i dag till min stora fasa. Jag har blivit en moralkärring.
det började i förmiddags när TV:n stod på och jag halvglodde ointresserat på en amerikns sitcom.
Två ungar skall lura av en vuxen pengar. Den ena uppehåller den vuxnes uppmärksamhet genom att spela schak med denne. Den andra tar plånboken och snor en bunt med dollarsedlar. I nästa scen konstaterar de båda ungarna lite besviket att det fortfarande inte räcker till den där TV-spelet de vill ha.
Jag väntar på att sensmoralen skall komma. Att ungarna själva ska bli lurande tillbaka och lära sig en sk läxa...den kommer inte.
Det är då jag upptäcker det...jag har blivit en moraltant. Här är bevisen:

1) Jag tycker det är konstigt och tycker inte att det är kul grej att ungarna stjäl pengar ur en plånbok utan att så att säga bli straffade för det

2) Att jag orkar bry mig....

3) Att jag dessutom orkar delge omvärlden med detta...

4) Jag tycker att ett tonårsgäng (tjejer) på tåget från Helsingborg borde sluta skräna och pimpla öl till den milda grad att de knappt vet vad de heter....fast det vet alla på tåget eftersom de pratar så in i bängen högt...

AAAAAAHHHHH! se nu är jag där igen.....jag har blivit gammal och jag har blivit en jäkla MORALTANT....
nu är det inte bara rynkorna som börjar synas....

HJÄLP!

Moraltant

5 17 november 2006 @ 15:29 Läs mer >>

13469-129

Fegis det är vad jag är. Och det i en hel del sammanhang. I går var jag en riktig fegis. Jag vågade faktiskt inte titta på det där programmet på TV om Jorden. Planeten tror jag den heter (Tv-programmet alltså). Om att om femtio år så skulle vi behöva ungefär 5 jordklot till om det inte ska gå åt fanderns helt och hållet. Om femtio år. ...Det är inte länge det....
Skräcken när jag var liten var det kalla kriget, att det fanns gubbar till vänster om oss och till höger om oss (Sverige var i mitten, ur ett barns perspektiv) som var arga på varandra och som kunde trycka på en" farlig röd knapp"
I dag är det nog allvarligare än så....och det är vårt allas ansvar att åtminstonde försöka dra et strå till stacken,så har man i alla fall gjort något. Man måste i alla fall försöka...
Jag skall i alla fall göra det.
1) jag tänker strunta i att skaffa den där mopenden som jag var sugen på att skaffa,men som egentligen är totalt onödig. Jag kan cykla!

2) Jag tänker sluta att diska under rinnande vatten

3) Jag tänker släcka lampor i de rum jag inte är. Inte ha TV:n på samtidigt som jag har datorn på.

4) Jag tänker kolla noggranare var varorna kommer ifrån när jag handlar...onödigt att köpa äpplen från andra sidan jorden när vi faktiskt har egna

5) De gånger de finns, och de gånger jag köper bananer så skall den vara ekologis, kosta vad det kosta vill.

6) Låg energilampor har jag redan men ska byta ut de glödlampor som inte är det allteftersom. Och ill de lampor som funkar.

7) Kolla noggranare när jag handlar att det är miljömärkt. Och handlar jag i flera affärer än en på en gång så kanske jag inte alltid behöver en hel ny påse för låt oss säga en liten tanborste, eller annat.

Nu undrar jag, ni som läser min blogg, tänker ni göra något? Och i så fall vad? Skulle vara kul att veta hur ni tänker. Och gör/inte gör.

OCH EN SAK TILL: Hu rkan kollektivtrafiken såsom tåg ha mage att höja sina biljettpriser då fler borde åka kollektivt. De borde ta ett ansvar nu för miljön. Sänk priserna på kollektivtrafiken rejält. Det ska vara billigare att åka komunalt än att köra bil.

Jag är en riktig fegi...

6 16 november 2006 @ 16:39 Läs mer >>

Är det någon som vet hur man ska tolka statistiken på blogg.se
Det står Totalt antal sidvisningar och s står det Totalt antal unika besökare(ip adresser) Hur skall man läsa hur många besökare man har? Är det unika besökare man skall läsa och är sidvisningarna hur många sidor de kollat in på min blogg?

Hur?

0 16 november 2006 @ 16:09 Läs mer >>

Den här länken muntrar nog upp vem som helst...en liten kille som bara pga sitt skratt har blivit världskändis....
http://www.youtube.com/watch?v=HttF5HVYtlQ

Ler stort

8 15 november 2006 @ 19:43 Läs mer >>

I går på min utbilning i Ped drama gjorde vi en övning. Jag som hållt på med teater i femhundranittiosju år har gjort i alla fall 97 ½ % av de övningar vi går igenom. Men i går gjorde vi en som fick mig att bli lite sådär liten igen. Liten som människa.
Första avsnittet av övningen var att vi bestämde var nord-syd, öst väst var. Sedan skulle vi ställa oss i olika länder. Vi skulle vara så noga vi kunde så att alla världsdelar täcktes in i alla fall.
Sedan fick vi till uppgift att ställa oss i ett land där vi lärt oss något nytt, eller utvecklats som människor, eller ngn plats som betyder äldigt mycket för oss. Jag ställde mig i Lund. På Lilla Teatern. Jag kom dit ungefär när jag var runt 22 eller något sådant. Innan dess hade jag haft väldigt ont om vänner, egntligen kanske inga alls. Ett ufo utan vänner med udda intreesen som jag dessutom ofta fick försvara. Och som kritiserades. Jag var liksom ingen att hänga i julgran precis...Men när jag kom till Lilla Teatern så minns jag tex en Tjej. N. Hon var vacker, tuff, trevlig tjej. Ett år äldre än mig. Och jag ville så gärna vara kompis med henne. Men såg mig själv som .....när det fanns liksom inte att en sådan poppis tjej skulle vilj avara kompis med mig.
Jag blev direkt behandlad som en i gänget på Lilla Teatern. Av alla. Jag fick på något sätt ett människovärde där (utanför familjen så att säga) Mina intressen för den klassiska musiken och opera, teater osv respekterades, Punkaren så att säga umgicks med portföljnissen, bildlikt talat.

När man sedan skulle berätta var man stod för de övriga i klassen (nu är vi tillbaka i gårkväll) När turen kom till mig märkte jag att jag blev generad, hakade upp mig, mumlade nästan, märkte att mungiporna nästan drog sig neråt...Jag trodde inte att det var ett sådant känsligt kapitel för mig fortfarande, det här med min rätt till mina intressen utan att bli hånad, ifrågasatt, kritiserad....Märkligt.
Men så är det faktiskt fortfarande....ta ett ex) Om man kommer hem till ngn man inte varit hos tidigare, går fram till CD-hyllan och där står låt oss säga 200 pop/rock CD skivor och tre klassiska, så säger man aldrig till den här personen: Har du bara rock och pop?
Däremot händer det ofta, givetvis mer sällan nu, men det händer fortfarande att människor som för första gången kommer hem till mig ser min Cd- samling som är motsatsen till ovan beskrivna musiksamling så sägs det alltför många gånger, och det med en lätt rynkad näsa och föraktfullt tonfall:
Har du bara klassiskt?

Det är trist att alltid måste förklara, försvara min rätt till den här musiken, till kärleken för teater, opera, film och litteratur....

Oj, det här blev faktiskt mkt utlämnande...men jag var helt liten resten av kvällen i går....under resten av övningarna.....Kände att den gamla delen av mig kom tillbaka...den tjejen från skolan....som alltid stod utanför med andra åsikter än de övriga.....osv

Att alltid måste förk...

1 15 november 2006 @ 19:23 Läs mer >>

I bland, eller faktiskt rätt ofta avundas jag de intellektuella och intelligenta människorna...

Att vita rosens medlemmar skrev flygblad är känt, men hur många i dag har läst dem...
Så här stod det i det sista flygbladet de delade ut och blev tagna på "bar gärning"
Vita Rosens Flygblad 5”Kamrater!Vårt folk står skakat inför Stalingradmännens undergång. Den före detta korpralen från förra världskriget har med sin geniala strategi meningslöst och ansvarslöst störtat trehundratusen män i döden och fördärvet. Fûhrer, vi tackar dig! Det jäser i det tyska folket! Vill vi fortsätta att anförtro våra arméers öde åt en dilettant? Vill vi offra resten av våra tyska ungdomar för en partiklicks simplaste maktinstinkter? Aldrig mer! Uppgörelsens stund har kommit, den tyska ungdomens uppgörelse med det mest avskyvärda av tyrannvälden som vårt folk någonsin utstått. I hela tyska folkets namn återkräver vi härmed av Adolf Hitlers stat den personliga friheten, tyskarnas dyrbaraste egendom, som han på det uslaste sätt har bedragit oss på.Vi har vuxit upp i en stat där varje fri meningsyttring brutalt har tystats ner. Hitlerjugend, SA, SS har försökt uniformera oss, kullkasta oss, bedöva oss under den mest fruktbara bildningsperioden under våra liv. ”Skolning i världsåskådning” kallar man denna föraktliga metod att kväva det gryende självständiga tänkandet i ett töcken av tomma fraser. En Fuhrerelit vars like i fråga om djävulskhet och inskränkthet inte tänkas kan, uppfostrar i ordensborgar sina blivande partipampar till gudlösa, skamlösa och samvetslösa utsugare och mördare, till blind stupid Fuhrerlydnad. Vi ”tankearbetare” vill gärna sätta käpp i hjulet för detta nya härskarskikt. Frontsoldater trakasseras som om de vore skolpojkar, av studentledare och Gauleiteraspiraneter, och vissa Gauleiter förolämpar studetskor med kåta skämt. Tyska studentskor här vid Munchens universitet har gett ett värdigt svar på besudlingen av deras heder, tyska studenter har försvarat sina kvinnliga kamrater och gjort motstånd…Det är början till kampen för vårt fria självbestämmande, utan vilket kulturella värden inte kan skapas. Vi riktar vårt tack till de tappra kvinnliga och manliga kamrater som föregått med lysande exempel.För oss finns bara en paroll: Bekämpa partiet! Ut ur partiorganisationerna, där man vill tvinga oss till fortsatt tystnad. Ut ur SS-ledarnas och partilakejernas hörsalar. För oss gäller det den sanna vetenskapen och den äkta åsiktsfriheten. Inga hotelser kan skrämma oss, inte ens hotet om att stänga våra universitet. För var och en av oss gäller nu kampen om vår framtid, vår frihet och ära i ett samhälle, som är medvetet om sitt moraliska ansvar.¨Frihet och ära! I tio långa år har Hitler och hans följeslagare tjatat sönder, slitit ut och förvanskat dessa båda härliga tyska ord på ett sätt som bara dilettanter är i stånd till. Vad de anser om frihet och ära har de fått visa så att räcker under tio års förströelse av all materiell och andlig frihet, av alla moraliska substanser hos det tyska folket. Detta fruktansvärda blodbad har öppnat ögonen till och med på den dummaste tysk, detta blodbad, som de i namn av den tyska nationens frihet och ära anställt och dagligen anställer på nytt överallt i Europa. Det tyska namnet förblir skändat för alltid om inte den tyska ungdomen äntligen reser sig för att hämnas och samtidigt sona, om den inte tillintetgör sina plågoandar och upprättar ett nytt Europa med en ny anda: Studenter! Det tyska folket ser på oss! Av oss väntar sig folket, att liksom den napoleonska terrorn bröts 19813, vi nu, 1943, skall bryta den nationalsocialistiska terrorn genom denna andas makt. Beresina och Stalingrad flammar upp i Öster, de döda från Stalingrad besvärjer oss. ”Friskt mod mitt folk, si eldsignaler blänka” Vårt folk gör uppbrott mot nationalsocialismen som underkuvat Europa och går tillitsfullt fram mot ny frihet och ära. Vita rosen

Försöka duger i alla ...

5 13 november 2006 @ 16:57 Läs mer >>

Tack Turmalin och Pavone för era värmade ord. De satt där de skulle.
Jag skickade in recensionen i går. Det är alltid nervst för jag aldrig roíktigt vet om de duger eller inte. Men det gjorde det den här gången. Ja till och med så bra att jag fick "startsidan" Som en gulstjärna liksom. de visste inte om att jag gillade opera och blev glatt överaskade att en operanörd kan skriva en recension om opera utan att snöa in på noter, tempi och sådant.

Nå här är i alla fall länken
Fungerar den inte så gå in på
www.nr.nu
och leta efter Dead man walking
Här kommer den.....länken alltså : http://www.nummer.se/content/p33109.asp

Jag fick en guldstjär...

4 12 november 2006 @ 19:10 Läs mer >>

Jag har åter blivit utmanad på en lista. Och jag finner inget annan råd än att anta utmaningen.

Tre namn jag skulle vilja vara döpt till
Tja, nu är jag ju inte ens döpt. Och jag kommer inte på några andra namn än de jag har. Men jag tycker mig ha ett svagt minne att jag gillade namnet Louise någon eftermiddag när jag var yngre. Minns inte varför.
Tre saker jag gör dagligen
Går upp, ger katten mat. Hoppas på att kärleken skall dyka upp (he he)
Tre tillfällen när jag gråter
Jag gråter inte så ofta. Men om jag är riktigt olycklig kan jag börja gråta. Eller om någon säger en mängd dåliga saker om mig i följd kan jag ha svårt att hålla modet uppe...
Hm det var ju bara två....sanningen är att jag nog för det mesta biter ihop. Men jag fick en klump i halsen i går när jag såg filmen Dead man walking i förberedelse för operan på källen.
Tre filmer jag inte får nog av
Amadeus hade jag tänkt säga men den har jag fått nog av just nu. Har sett den 15 ggr ungefär. Så jag la av när jag märkte skillnad mellan olika översättningar i textandet. A nightmare before Christmas tycker jag också om. Och Ivanhoe. Funderar på att det vore kul att samla ett gäng på nyårsdagen och titta på den gemensamt, och så skulle man kunna ha en vadslagning om vem Ivanhoe väljer denna gången. Den brunhåriga eller den ljushåriga. Men jag vet ingen som skulle nappa på idén.
Tre saker få vet om mig
Att jag inte har......nä det är så pinsamt och udda så det vill jag inte tala om. Men jag är nog den siste ....på jorden.
Tre saker jag gör när jag är ensam
Jag är för det mesta ensam. :( Så det blir saker som Går på bio, äter, sover, tittar på TV.
Tre program jag gärna tittar på.
Just nu: En uppstoppad hund, Mäklarna, Lost
Tre saker jag är utomordentligt bra på
Ignorera att jag faktiskt måste städa här hemma, ignorera att jag måste äta mer grönsaker och frukt, och ehh...att inte komma på bra saker om mig själ.
Tre saker jag skulle vilja lära mig
Spela utomordentligt bra på min cello. Sjunga så jag kan sjunga Bach och Mozart mfl, bli ännu bättre på skådespeleri
Tre förebilder
Craig Kielburger (killen som 11 åring startade en organisation mot barnarbete och i dag har hans organisation startat över 400 skolor världen över och gett 40.000 barn utbildning kolla in www.freethechildren.com Gandhi, och människor som tex Sohie Scholl, Schindler mfl
Tre saker jag har om tio år
Ett jobb jag tycker är kul. En som älskar mig och jag älskar tillbaka (ett förhållande alltså) Bättre ekonomi-
Tre ord jag tycker borde användas mer
Du är omtyckt
Tre skivor jag puschar för i dag
Bachs Juloratorium, Sjostakovitj Jazzsuite, Händels Julius Ceasar
Tre avslutande grejor
Om man springer snabbt och ser glad ut hinner ingen se att man är ful
Det var i alla fall ett ärligt misstag
Censur är bra, då får boken i alla fall en uppmärksam läsare

Utmaningen antagen

4 12 november 2006 @ 14:47 Läs mer >>

I går kväll var jag på opera. Dead man walking. I dag har jag suttit i tre timmar och knåpat ihop en recension på 1500 tecken. Det är svårt att skriva i bland. Svårt att få till det. När man har kraven på sig.
recensionen kommer du förhoppningsvis kunna läsa på
www.nr.nu
Om den iinte blir helt och hållet ratad.

Dead man walking

4 10 november 2006 @ 18:17 Läs mer >>

Jag är ingen elak människa...egentligen..men jag skrattar när jag hör den här...och hukar mig...det är egentligen synd om henne...någon borde talat om för henne att:::::::
Ja lyssna själva får ni höra....
http://www.homophonecd.com/sound_files.htm

Klicka på länken som innehåller namnet Natalihe