I dag fixade jag det inte längre. Jag blev mästrad av min fd avd kollega över att jag inte gått på rast. Vår kommunikation fungerar inte alls tidigare och inte nu heller. Jag fixade inte hennes sätt att tilltala mig, och sa att hon inte behövde låta så aggresiv då hon tilltalade mig- Hon tyckte att jag var barnslig och betedde mig som ett småbarn. Jag menade på att det där hade vi pratat om tidigare och att det inte handlar huruvida jag är barnslig utan snarare om vilken ton vi andvänder till varandra.
Jag hade missat att jag skulle rast direkt då den nya kollegan kom ut på gården. ( Att vara två på gården är NO NO NO) Jag hade hörsammat att vi skulle göra som i går, alltså gå ut direkt efter maten och inte vila med barnen. Visst hade jag kunnat tänka längre att det även gällde rasterna, men jag slutade ju tidigt i går och hade inte riktigt koll på hur det hade skötts. Dessutom sa inte min nya kollega något när hion kom ut. Min uppläxande kollega menade på att jag minsann hade arbetat där ett år och borde kunna tänka själv.
Jag blev arg så klart och tyckte att det var onödigt att tjafsa om.
Jag har sökt tre jobb, visserligen tror jag inte att jag får något av dem, men söka bör man annars dör man. Kanske var det orätt av mig att gåi svaromål när min fd kollega kom utfarande och läxade mig. ( Hon anser ju inte att hon gör det, utan tycker att vi är vuxna människor och så är det bra med det. Då behöver man alltså inte tilltala varandra trevligt? Jag själv, om jag hade varit i hennes ställe, hade sagt med ett snett leende att: Hoppsan, du måste nog rusa in på rast nu, du skulle ha haft rast när den nya kollegan kom ut.
Och så skulle det vara bra med den saken. Att tilltala varandra trevligt har inte med att den andre är ett litet småbarn. Det handlar om respekt. Eller hur?
Nåja, nu kommer vi till den elaka delen av detta blogginlägg. Det var kallt ute i dag. Det blåste, regnade och solade på en oc samma gång. Jag har haft huvudvärk hela dagen. Min nya kollega säger då till mig med mycket allvar bakom, helt utan ironi, hon menar det verkligen:
- Brr, det är kallt. Hösten är här. Det ser man på löven för de faller av träden.
Ja så var det med den elakheten.
Jag är fortfarande illa berörd av dagens bråk med kollegan. Jag hatar att bråka. Det tar för mycket på mig.
